My reflection
Den senaste tiden har jag haft jobbiga humörsvängningar. Det stör mig
Det stör min harmoni då min frid inskränks. Möjligtvis kan det bero på många olika orsaker. Så vad gör jag? Jo, jag vänder mig till maken, pysslar om honom, känner emotionelt hunger, odlar mina förväntningar som till slut tynger mig.
Sorkarna här hemma finns egentligen för min trivsel, de ska ge ett sken av ett litet hjälplöst barn som behöver matas, skyddas & ges kärlek. Soothing.. if i may say, but still, something important is missing. They are not my flesh and blood!
Ibland undrar jag varför jag inte visar missnöje, irritation elr rent av ser ner på ngn till vardags. Vad är det egentligen som hindrar mig att visa sådana känslor inför andra & vrf är det ok att tänka tyst om det i ensamhet? Ilska är inget jag skräms av, det kan jag visa i kontrollerad mängd, kanske inte i rätta stunder ibland, men då är råget måttat.
Ni vet alla dessa försvarsmekanismer som vi dagligen använder oss av (oftast används flera tillsammans)...
på en adaptiv nivå ( På denna nivå hanteras påfrestningar på ett bra sätt, du har fri tillgång till dina tankar och känslor) använder Jag mig oftast av humor, vilket gör att jag är extremt lättroad och ser alltid det roliga i vardagen. En del förstår inte, andra tror kanske jag överdriver medans andra ser det med lättsamhet och ger mig utrymme att visa mina känslor precis som de är.
Men mest är jag duktigast på antecipation, där jag iförväg kan föreställa mig kommande händelser och anpassa mig känslomässigt o praktiskt efter. En del kallar det socialkomptenes. Jag kallar det självrefletion. Så utifrån mina känslor, tankar och motiv handlar jag utefter situationen.
Det stör min harmoni då min frid inskränks. Möjligtvis kan det bero på många olika orsaker. Så vad gör jag? Jo, jag vänder mig till maken, pysslar om honom, känner emotionelt hunger, odlar mina förväntningar som till slut tynger mig.
Sorkarna här hemma finns egentligen för min trivsel, de ska ge ett sken av ett litet hjälplöst barn som behöver matas, skyddas & ges kärlek. Soothing.. if i may say, but still, something important is missing. They are not my flesh and blood!
Ibland undrar jag varför jag inte visar missnöje, irritation elr rent av ser ner på ngn till vardags. Vad är det egentligen som hindrar mig att visa sådana känslor inför andra & vrf är det ok att tänka tyst om det i ensamhet? Ilska är inget jag skräms av, det kan jag visa i kontrollerad mängd, kanske inte i rätta stunder ibland, men då är råget måttat.
Ni vet alla dessa försvarsmekanismer som vi dagligen använder oss av (oftast används flera tillsammans)...
på en adaptiv nivå ( På denna nivå hanteras påfrestningar på ett bra sätt, du har fri tillgång till dina tankar och känslor) använder Jag mig oftast av humor, vilket gör att jag är extremt lättroad och ser alltid det roliga i vardagen. En del förstår inte, andra tror kanske jag överdriver medans andra ser det med lättsamhet och ger mig utrymme att visa mina känslor precis som de är.
Men mest är jag duktigast på antecipation, där jag iförväg kan föreställa mig kommande händelser och anpassa mig känslomässigt o praktiskt efter. En del kallar det socialkomptenes. Jag kallar det självrefletion. Så utifrån mina känslor, tankar och motiv handlar jag utefter situationen.
