Jag längtar verkligen efter min gamla kroppJag längtar tillbaka till livet före humörsvängningarnaJag längtar till att röra mig obehindrat utan magen, andfåddheten och foglossningen. Jag längtar efter en normal nattsömn där jag kan sova utan kramper & en arg bebis som sparkar sönder min livmoder inifrån. Jag längtar efter att ha på mig mina gamla kläder istället för de få fula plagg som passar nu. Mest längst jag efter att "vara min egen" ...utan en annan individ i magen...puuuuh :-( Jag vill vara ensam för en liten stund, bort från fostret...så långt som möjligt... ååååh måtte den sista tiden gå fort!!
Svar:Det är bara det att man mot slutet inte riktigt fungerar psykiskt som man ska. Det kanske är det som är värst att känslan av att tappa kontrollen över sin behärakning... Hur som, tack du fina för din kommentar! Jag blir så glad av din respons.
En glad och kreativ tjej i trettioårsåldern. Här följer ni mina tankar om livet, föräldraskap, inredning och DIY projekt. Jag skriver om sådant som berör mig och hoppas inspirera andra med ett och annat. Trevlig läsning och Välkomna!