Improve Your Life

40 dagar kvar!

2014-06-12 i Allmänt, Gravid,

Denna graviditet har varit allt annat än förväntad vare sig med besvären, kroppsliga förändringar eller hur snabbt den fortlöpit. Sanningen är att jag inte räknar dagarna med denna graviditet, men var tvungen att kolla nu för att uppdatera mig. Jag säger Alhamdo le Allah för välsignelsen att bli gravid för det är många som inte kan bli det.
 
Ändå återstår faktum med täta sammandragningar sedan 4e månaden och som ökar i intensiv takt, foglossning, ryggsmärtan, tröttheten pga sömnlösa nätter (obekvämt hur jag än vände o vrider kroppen), grinigheten och svullen kropp...mm. Det är tufft! Tuffare än jag räknat med denna tredje mage. Så att ha en make som gör allt i sin makt att underlätta livet för mig de sista veckorna är mer än uppskattat. Alhamdo le Allah för han! För att inte tala om.vilken hjälp min kära son är...han vaktar Nathalie när jag är allt för orkelös och behöver sova bort smärtan en halvtimme. Han är nu tretton år mashallah och kan sköta mycket i ett hem när man ger honom instruktioner.
 
Nathalie har varit påverkad av mitt tillstånd till o från.. Hon känner och förstår att det bor en bebis i magen på mig, har medlidande när jag får ont, hjälper att plocka leksakerna när vi lekt färdigt :-) så gulligt och så moget älskade dotter. Men tålamodet mitt tryter speciellt när vi tjejer trängs i köket för att laga en måltid. Jag märker att mitt intresse för matlagning är ett minne blott. Det bakad inte längre i vårt kök, det lagas fiskpinnar med kokt potatis med eller utan sås ibland! Huuua, ja så rysligt illa är det vissa dagar. Tack o lov säger jag för färdig mat. Mina händer känns skakigare än nånsin, och mamma hjärtat oroar sig varje gång Nathalie står nära mig vid matlagning...tänk om jag tappar kniven när hon är där...vilket jag gör till o från. Jag till o med spiller på mig som en två åring när jag äter haha. Inga starka nerver som förr här inte. Hur ska det gå sista månaden. Jag skäms att säga det men det är sant. många glas vatten har spillts, och många tallrikar spruckit ....
 
Nåja om cirkus 40 dagar är ungen ut ur min kära kropp och jag kan äntligen återfå min balans! Förstår ni hur mycket jag längtar!!!? Någon kanske tänker hur egendomligt det låter i min beskrivning men sanningen är att jag är så självuppofrande annars, och det som karaktäriserar mig under mina graviditeter är starka hormon rubbningar som inte låter mig njuta av bebisen :-/ Men när bebben verkligen är född, då är jag som en annan person. Hela min själv vigs åt det nya livet. Men just nu är det mer så att jag är "besvärad" än harmonsik glad som många utmålar en gravididtet över bloggvärlden! Med rosaskimrande bilder på sina halvnakna kroppar, med rosenröda kinder (med photpshop eller kraftig smink) och breeeeda leenden sprider "en del" gravida sin "falska" propaganda så det nästan ryker ur öronen på mig.
 
Ja, jag dissar det totalt för sanningen är inte alls så gott folk. Ni som inte har varit gravida vet INGENTING om hur det verkligen ÄR. Oros tankar om Bebisen, smärta i kropp, humörsvängningar, med miljoner andrA symptom. Men så behöver det inte alltid vara, många upplever inte denna period som jobbig eller besvärlig och tur nog det för detta önskar jag inte ens min värsta fiende (besvären alltså)
 
Over & out från den trötta sidan av planeten!
Jasmin

Jasmin

Min profilbild

En glad och kreativ tjej i trettioårsåldern. Här följer ni mina tankar om livet, föräldraskap, inredning och DIY projekt. Jag skriver om sådant som berör mig och hoppas inspirera andra med ett och annat. Trevlig läsning och Välkomna!

Kategorier

Arkiv

Följ med!