Begravningen, Vila i fred Morfar
I torsdags ägde begravningen rum för min kära morfar. Hela familjen var samlad denna regniga torsdag och än fast det var små kyligt och regnigt så flöt allt på på ett smidigt sätt att vi alla kände oss fridfulla över hans själ, han hade ju trots allt sagt till oss att inte sörja honom öppet och att inte gråta under cermonin. En och annan tår fälldes ändå ty hans saknad är enorm. Vi älskar morfar så innerligt, inte konstigt då vi alla tillsammans gick igenom så mycket under vår resa till Sverige. Han lämnade oss kvar med enormt fina minnen (speciellt vi äldre barnbarn) från vår barndom i Irak. En snällare morfar får man leta efter ♥
För mig var det min första begravning. Hålet i marken fick mig att känna stor respekt för livet (före och efter döden). Jag stod nog mest chockad och såg ner och tänkte att dit ner ska vi allihop förr eller senare. Tänka sig vad människors högfärdighet och iggnorans är stor att de lever som om de vore odödliga. Tänk vad mycket människor bråkar med varann om saker, att om de tänkte i större perspektiv, så skulle de skämmas över sitt beteende.
Må du vila i fred och må Allah vara barmhärtig över din själ!
